.
Låg i sängen och ville inte gå upp i morse. tänkte på bellas lullaby. gråter när jag hör den. jag är för känslig. mina känslor är dirrektkopplade till mina tårkanaler.
farmor och farfar är här. blir stressad när de kommer. älskar dem men hemma hos pappa har jag ingenstans att ta vägen när jag inte orkar. vilket inte hände så ofta förr, men numera händer det konstant.
twilight är min räddning, det får mig att glömma allt om gymnasiet. jag orkar inte att gå tillbaka till skolan resten av terminen. orkar verligen inte det. jag vill inte. jag vill resa bort. ett litet tag. vill vara mig själv. intte att allt ska kretsa kring kläder. jag vill träffa någon, någon jag blir inspireerad av. bara vara, det behöver inte vara någon speciell stans. jag vill bara inte behöva tänka på något. jag vill bara kunna andas och leva. kunna gråta.utan att behöva berätta varför.
jag vill inte behöva göra någonting fem dagar i veckan som kväver mig. som drar ut allt ur mig och gör mig till ett blekt skal. rester av vad jag var för bara några veckor sedan. jag älskar mina föräldrar ngt fruktansvärt, men jag drar mig undan allt mer. vill vara ifred. och i skolan passar jag innte in. det verkar nog som det. men det gör jag inte. det är ingen som förstår sig på mig. passar inte in någonstans. orkar inte.
jag kan inte bara vara hemma för då börjar jag analysera och tänka, och känner mig lat för att jag inte gör något. ska komma på något bra snart, lösa gymnasie skiten. så jag kan slappna av. inte behöva tänka på the twilight saga bara för att få lite ro.
